lördag 23 juli 2016

Varför KTH?

Det var inte förrän i slutet av september 2015 som jag bestämde mig att gå på KTH. Jag hade börjat läsa gymnasiekursen Fysik 2 i början av terminen eftersom jag gick det Naturvetenskapliga programmet med naturvetenskaplig inriktning på gymnasiet.* Efter att vi gjort ett kapitelprov visade det sig att jag inte hade tillräckliga kunskaper på det kapitlet. Så jag fick en F-varning i Fysik 2. Genast gick jag in på olika universitet och högskolors hemsidor för att se om jag skulle komma in på deras datautbildningar även med F i Fysik 2. På Stockholms Universitet fanns den möjligheten. Men de jobb utbildningen skulle ge mig var inte så intressanta för mig. På KTH behövde jag minst E i Fysik 2 som särskild behörighet. Men jobben efter utbildningen var det jag var mera intresserad av. Så därmed bestämde jag mig på KTH. De var mera erkända internationellt bättre studentliv och bättre jobbmöjligheter.
Jag kämpade med Fysiken under hela året och fick tillslut betyget D i Fysik 2.


*Valet av utbildning var enkelt då jag gick på en skola som hade gymnasieverksamhet och jag tänkte "Vad är anledningen att flytta till andra lokaler". Sedan var jag intresserad av naturvetenskap och den linjen hade de, så det blev helt enkelt naturvetenskap på gymnasiet.

"De var mera erkända internationellt bättre studentliv och bättre jobbmöjligheter." Är vad jag läst, om det är korrekt får jag se när mottagningen börjar den 15 augusti.

Var började allt?

Om ni som läser ska få en bra förståelse av vem det här ska handla om tänkte jag börja med att skriva hur allt började för mig. Så bara fortsätt läs och få gärna en bild av det jag skriver.


Året är under senare delen av 90-talet. Vi befinner oss på en förskola i en förort till Stockholm. En pojke ser några andra barn hålla på med en Windows XP dator. Pojken frågar de andra barnen vad de gör på datorn. Barnen säger att de spelar "Bygg bilar med Mulle Meck", Barnen säger att pojken gärna får spela. Efter den dagen tar pojken varje möjlighet han har att spela det spelet på datorn. När det tillkommer flera spel börjar han även spela dem. Pojken är inte bättre på spelen än de andra barnen men han har ett mycket större intresse.

Vid ett tillfälle säger en förskolepedagog åt pojken att de två ska ha ett samtal. Under samtalet frågar pedagogen vad pojken vill bil han han blir stor eller vilket jobb pojken vill jobba med. Pojken svarar "Spelskapare".


Pojken i berättelsen är jag när jag var ca 4 - 5 år. Det är ett av mina tidigaste minnen. Än idag vill jag hålla på med datorer som jobb, men jag vill inte bli spelprogrammerare (som var det jag menade) eftersom jag inte har samma intresse för spel längre. Men eftersom spel var det enda som jag kunde använda på en dator när jag var liten så var spel det enda jag visste jag kunde använda en dator till och jag ville hålla på med dator visste jag.

Jag hoppas ni tyckte det var intressant att läsa om hur mitt datorintresse hade sin början. Dock kommer fokus i bloggen ligga i mera konkret text. Men mina tankar och liknande kommer också tas upp ibland. Mina allmänna tankar kommer ofta i slutet som nu i kursiv text för att markera att det inte helt tillhör inlägget.